Hur min familj känner inför att jag ska åka

Hej på er! 3 veckor kvar tills avresa nu... gaah, så taggad, men lite smått nervös med! Ska börjas packa nu de kommande dagarna så snart dyker väl ett packningsinlägg upp :)
 
Nu kommer, som efterfrågat, ett inlägg där jag har frågat lite hur min familj känner sig. 
 
Självklart är det konstigt för dem att jag åker iväg. Jag har ju träffat dem i princip varenda dag i 16 år nu, och vi har bott tillsammans alltid. Och helt plötsligt kommer jag inte att vara här längre, utan jag kommer vara i Texas, hos en annan familj.
Först och främst, när jag frågar min käraste syster hur hon känner sig, säger hon ofta "Jag vet inte". Jag brukar då ifrågasätta henne och säga "vadå jag vet inte, något måste du känna". Hennes svar är då att hon inte vet eftersom jag inte har åkt än, men det hon känner av och säger att hon troligtvis kommer att känna är tomhet. Hon är ju van att jag ständigt är närvarande. Hon säger att det kommer bli väldigt jobbigt. Vi är så himla nära också, trots en ålderskillnad på 4 år. Självklart kommer det nog bli lite skönt för henne också att få extra uppmärksamhet, att få vara ensambarn ett tag. Men hon tycker att det kommer bli annorlunda. Ensamt, då vi alltid varit två. 
 Min fina pappa. Han kommer såklart sakna mig, men han säger att han vet att jag kommer ha det bra och att jag kommer lära mig massor som få andra i min ålder får. Han hoppas och tror att jag kommer ha så kul därborta och det gör honom glad.
Sist men inte minst, min underbara, bästaste mamma.
Min mamma tycker att det är riktigt jobbigt att jag ska åka. Hon säger att hon har en klump i bröstet över det och bara vi pratar om det är det lätt att hon blir ledsen. Vad hon tycker är mest jobbigt är att inte kunna se att jag mår bra IRL, höra min röst, kunna krama mig. Det kan jag också känna kommer bli asjobbigt, att inte ses varenda dag. Mamma vet ändå hur mycket det här betyder för mig och hur mycket jag behöver det här. Hon är så glad att jag kommer få åka iväg på detta äventyr och att jag kommer kunna träffa massor av nya människor, göra massor av roliga aktiviteter, lära mig mycket nytt och utvecklas som person. 
Sammanfattningsvis är de enormt glada för min skull, att jag får denna möjligheten. Jag är så enormt tacksam att min familj har stöttat mig till 100% när det kommer till hela den här resan - det har aldrig varit något tvivel om att jag ska få åka. Det sa min mamma även, att hon var tacksam att de har de ekonomiska möjligheterna att skicka iväg mig. 
 
Min familj betyder allt i världen för mig och det kommer vara så tufft att inte se dem på 10 månader. Det blir jättejobbigt, men det här är min dröm, och den går i uppfyllelse. Jag kommer få pröva mina egna vingar för första gången. Och jag är så enormt tacksam, glad och lycklig.
 
Kram på er alla
 

Kommentarer
Kom ihåg mig?







Jag heter Julia och är en 16 årig tjej från Stockholm. I Augusti åkte jag till andra sidan Atlanten med organisationen Explorius för att spendera ett år i Conroe, Texas som utbytesstudent. Under året kommer jag uppdatera om allt som händer där borta här, så jag hoppas du stannar! Kramisar

Skapa en egen nedräknare gratis - Countdown.se