Hur min familj känner inför att jag ska åka

Hej på er! 3 veckor kvar tills avresa nu... gaah, så taggad, men lite smått nervös med! Ska börjas packa nu de kommande dagarna så snart dyker väl ett packningsinlägg upp :)
 
Nu kommer, som efterfrågat, ett inlägg där jag har frågat lite hur min familj känner sig. 
 
Självklart är det konstigt för dem att jag åker iväg. Jag har ju träffat dem i princip varenda dag i 16 år nu, och vi har bott tillsammans alltid. Och helt plötsligt kommer jag inte att vara här längre, utan jag kommer vara i Texas, hos en annan familj.
Först och främst, när jag frågar min käraste syster hur hon känner sig, säger hon ofta "Jag vet inte". Jag brukar då ifrågasätta henne och säga "vadå jag vet inte, något måste du känna". Hennes svar är då att hon inte vet eftersom jag inte har åkt än, men det hon känner av och säger att hon troligtvis kommer att känna är tomhet. Hon är ju van att jag ständigt är närvarande. Hon säger att det kommer bli väldigt jobbigt. Vi är så himla nära också, trots en ålderskillnad på 4 år. Självklart kommer det nog bli lite skönt för henne också att få extra uppmärksamhet, att få vara ensambarn ett tag. Men hon tycker att det kommer bli annorlunda. Ensamt, då vi alltid varit två. 
 Min fina pappa. Han kommer såklart sakna mig, men han säger att han vet att jag kommer ha det bra och att jag kommer lära mig massor som få andra i min ålder får. Han hoppas och tror att jag kommer ha så kul därborta och det gör honom glad.
Sist men inte minst, min underbara, bästaste mamma.
Min mamma tycker att det är riktigt jobbigt att jag ska åka. Hon säger att hon har en klump i bröstet över det och bara vi pratar om det är det lätt att hon blir ledsen. Vad hon tycker är mest jobbigt är att inte kunna se att jag mår bra IRL, höra min röst, kunna krama mig. Det kan jag också känna kommer bli asjobbigt, att inte ses varenda dag. Mamma vet ändå hur mycket det här betyder för mig och hur mycket jag behöver det här. Hon är så glad att jag kommer få åka iväg på detta äventyr och att jag kommer kunna träffa massor av nya människor, göra massor av roliga aktiviteter, lära mig mycket nytt och utvecklas som person. 
Sammanfattningsvis är de enormt glada för min skull, att jag får denna möjligheten. Jag är så enormt tacksam att min familj har stöttat mig till 100% när det kommer till hela den här resan - det har aldrig varit något tvivel om att jag ska få åka. Det sa min mamma även, att hon var tacksam att de har de ekonomiska möjligheterna att skicka iväg mig. 
 
Min familj betyder allt i världen för mig och det kommer vara så tufft att inte se dem på 10 månader. Det blir jättejobbigt, men det här är min dröm, och den går i uppfyllelse. Jag kommer få pröva mina egna vingar för första gången. Och jag är så enormt tacksam, glad och lycklig.
 
Kram på er alla
 

Amerikanska ambassaden

Hej på er alla fina! :)
 
Förlåt för att uppdateringen legat nere, jag kom precis hem från Frankrike. Jag har några efterfrågade inlägg på ge de närmsta veckorna så håll utkik!
 
Idag var jag på ambassaden. Jag tänkte berätta lite hur det gick till, för er som undrar.
 
 
Jag hade min appointment klockan 10.00, men som de flesta av er säkert vet, rekommenderas man att vara där ett tag tidigare eftersom man blir insläppt enligt ett kösystem, så din tid spelar egentligen ingen roll.
Jag ställde mig i glasburen klockan 08:50 och där fick jag stå i en kvart, vilket inte var så farligt egentligen. När jag fick komma fram fick jag visa upp mitt pass och sen ombads jag att vända mig om och visa undersidan av mina skor. Sen blev jag insläppt i säkerhetskontrollen som fungerar som en flygplatssäkerhetskontroll och fick lämna ifrån mig mobilen.
Väl inne i ambassaden (vilket jag var runt 09:10) fick jag en nummerlapp och fick vänta i 25 minuter innan jag fick komma fram till en kassa och lämna ifrån mig alla mina papper. Sen fick jag sätta mig ner igen, och då fick jag vänta tills 10:25 innan jag blev uppkallad för "intervju". Intervjun var helt ärligt bara att de skulle ta mina fingeravtryck och sen var konversationen enligt följande:
 
- Do you know which state you will be in?
- Yes, Texas.
- So you already have a hostfamily?
-Yes I do.
-Alright, here are your documents, keep it with you when you travel and read this (håller upp ett litet häfte) and you are finished for today.
-Alright, thank you.
 

End of conversation, haha. De tog mitt pass eftersom de ska stämpla visumet i det och det kommer komma på posten om typ 7 dagar. Det var mycket simpelt hela processen egentligen, men jag kan säga att jag oroade mig i onödan. Jag var supernervös över att göra något fel så till exempel när jag skulle igenom säkerhetskontrollen plockade jag upp min telefon ur bakfickan och mannen där frågade mig "Are your pockets empty now?" Och jag ba, "Eh, no" och han upprepade frågan och jag ba "Oh sorry, yes they are", för i mitt huvud hade jag fått frågan till "Do you have anything left in your pockets?". Hahah, fail.
I alla fall är det skönt att ha det överstökat, nu är alla officiella förberedelser klara!
 
Idag är det också exakt 1 månad kvar tills jag åker. Allt blir mer verkligt för varenda dag som går... jag känner mig både nervös och exalterad på samma gång, och samtidigt stressad att hinna ta vara på tiden här hemma.
Tack föresten till alla er som läser, det är jättekul att så många följer bloggen! Blir jätteglad av det och extra glad när ni slänger iväg en kommentar ;) Om ni undrar något eller vill ha ett specifikt inlägg, fråga bara så ordnas det!
 
Kramar

Svar på kommentar

Fråga: Hej! Jag har läst din blogg nu ett tag och jag tycker du är så bra på att skriva hur du känner dig : D 
Jag kommer försöka följa ditt år i Amerika, hoppas jag. Hehe 
Min dröm är också att åka som utbytesstudent men jag vet inte.Jag undrar om du kan göra ett inlägg där du har frågat din familj ( hur dom känner sig)? Jag skulle vilja veta det om min mamma,pappa och brosa om dom skulle låta mig åka om några år! Dessutom så vill jag veta lite mer om dig och din familj <3 <3
 
Svar: Hej, tack så mycket, vad kul! :D Det gör mig superglad att du vill följa den! 
Självklart har jag inte åkt än men jag är övertygad om att jag kommer få det bästa året i mitt liv, och om du känner dig sugen på att åka tycker jag absolut att du ska läsa mer om det och kanske komma fram till att du vill åka :) Jag kan absolut prata lite med min familj om hur de känner sig, jag vet ju på ett ungefär men jag fråga de ordentligt. Ska försöka få upp ett inlägg om det under denna vecka! Tack för kommentaren, kram på dig!
 jag och min familj i Monaco för en vecka sedan


Jag heter Julia och är en 16 årig tjej från Stockholm. I Augusti åkte jag till andra sidan Atlanten med organisationen Explorius för att spendera ett år i Conroe, Texas som utbytesstudent. Under året kommer jag uppdatera om allt som händer där borta här, så jag hoppas du stannar! Kramisar

Skapa en egen nedräknare gratis - Countdown.se